Graffiti, Interview, Uncategorized

HL Daily Exclusive: Seok & Close

Closeok - Häggvik, 2014

Den senaste tiden har resenärer på pendeltågen kunnat titta ut genom fönstret och se väldigt färgglada målningar dyka upp där det tidigare oftast varit snabbt utfört klotter. Bakom mycket av detta ligger en duo som består av två generationer graffitimålare från de norra pendellinjerna! 

Vi på HL Daily bestämde oss för att ta ett litet samtal med dem om vad som ligger bakom denna plötsliga uppryckning på linjen…


Vad skriver ni?

Seok (OBH) & Close (7DC)

Hur länge har ni målat?
S: Alltid varit intresserad, men började måla seriöst slutet på 2010 då jag och en vän startade OBH.
C: Sedan 1997, Innan jag började måla fotade jag och samlade maniskt i pärmar, jag var ute och dokumenterade märstalinjen och jagade pendlar som stod lika högt i värde som de guldpläterade hockeybilderna i samlingen.


Varför började ni måla graffiti?
C & S: Svårt att sätta ord på det, men de ger en så otroligt mycket. Gemenskap, skratt, och en oförklarlig glädje. Man lägger ner sjukt med tid och engagemang och känner att man får igen det alla gånger.
IMG_3017
Och varför har ni fortsatt? (Kommit tillbaka till grafitin?)
S: Det har blivit en del av ens vardag, jag ser inte mig själv göra något annat och finns inget som klår helheten av graff, den är för mig livsmedicinen.
C: Går inte en dag utan att man tänker, planerar, ser möjligheter. För mig handlar mycket om att “livspusslet” ska fungera, det är som ett kugghjul, allt måste vara klaffa. Då ger graff en som mest.
Close, Seok - Häggvik, 2014
Vart hämtar ni mest inspiration till era målningar?

S: Jag föredrar och gillar enkla bokstäver, blockstilen och målningar som “ser ut som graff”. Men jag kan samtidigt bli inspirerad av ett färgschema av någon som gör wildstyle. Jag blir även pepp och inspirerad utav dom man målar mycket med.
C: Jag målar inte på det sättet men blir otroligt imponerad av tex. Kaos som får ihop burners av de märkligaste färgslumparna och kombinationerna. Bokstavsmässigt som man ser på mina målningar har jag ingen riktigt inspiration, jag kör på klyschan “mitt race”. Graff är grymt för att det är så individuellt, det handlar om vad det ger en personligen. Jag vill göra samma skiss, mjuka pajasbokstäver, det ger mig det jag behöver och känner inget behov att utvecklas. För mig blir det som en logo. All heder åt målare som sliter flitigt vid skissblocket och plockar fram nya stilar år efter år men det ger inte mig något.
Close, Obhs, Seok - 2013
Hur kommer det sig att just ni börjat måla så mycket tillsammans?

C: Som pensionerad och krigsskadad M-line pensionär letade jag upp den yngre generationen. Jag beklagade mig till min crewmate Hell över att inget nytt fräscht med lite ambitioner ploppade upp längst linjerna. Jag fick ögonen för OBH som pushade 95% färg och bra stilar, det var kul att se drivet och peppen!
7DC, OBH, ASE_Panorama
Vad kännetecknar en bra måleripartner?
C & S: Någon man kan lita på med samma värderingar och tänk. Vi bägge har samma ambitioner eller befinner oss någorlunda i samma tankar kring målningar.
IMG_2691
Vad gör en bra duo-målning?
C: Oftast utgår vi inte ens ifrån samma färger, efter en snabb inventering går det ibland att få ihop helheten via bra färger till en ide, det behöver inte alltid vara så seriöst heller vilket jag tycker är skönt.
S: Egentligen behöver en “prod” inte innehålla samma färger för att det ska bli bra helhet, det blir en helt annan grej när man lägger lite extra krut och får ihop helheten. Det verkar inte göras så frekvent, så det är kul att göra. Jag har svårt att se värdet i att göra nåt hafsigt och ogenomarbetat med en chrome och en halv citrongul på en spot som är görbar och förtjänar bättre.
IMG_9533
När det gäller färgval, vad är viktigast att tänka på?
C: Jag har kommit till ett läge där jag tycker att det är kul att experimentera, att misslyckas är “ok” färglines och märklig fyll är kul.
S: Färgerna måste lira ihop, jag gillar kontraster, men gillar iden och många av Close´s idéer på fyll och märkliga linjer, det blir jävligt bra slutresultat på men inget jag skulle ens försöka.
Wack, Close, Siok -2013
Spelar valet av ställe in?
C: Val av ställe spelar stor roll, pendellinjen är i mitt tycke fetast. Mycket stora industrier och ruskigt bra väggar, för mig kan dock fames och en omgivning vara minst lika bra, men graff bör ses från ett tågfönster alternativ att du måste kliva ut för nån gjort en wholecar vid fönstret du sitter vid.
S: Alla feta klassiska m-lineväggarna är de bästa, panels är i en klass för sig, ytan är oslagbar. Räfflade stålet. Jag kombinerar bägge, tåg har begränsade tidsfönster och det står inte alltid I layupsen, väggarna står 24/7 och väntar på en..

Vad tycker ni är roligast med just graffiti?
C: Den oförklarliga känslan av total glädje med allt kring graff, man har byggt på sig en lojal vänskara som till 90% kommer ifrån graff, många märkliga kufar med bra värderingar.
S: Målandet, gemenskapen, minnen, allt kring, scoopa som är stor del. Finns inget som ens kommer i närheten.

Hur mycket av er tid lägger ni ner på denna hobby?
C: Lagom, det är nog en åldersgrej men det är kul att se Seoks pepp.
Jag känner igen mig, det fans en tid då graff gällde till 110%.
S: För mycket tid! J Jag har noll balans, graff är prio ett just nu och en tid framöver som det känns nu.
Close, Seok, Gris - Helenelund, 2014
Tips till nya (unga) förmågor?
C & S: Måla för er egen skull, nätet har utvecklats till ett forum där målare sitter hemma med en chipspåse och detaljstuderar en stationsmålning på foto, när man bor 800m längre bort. I vissa fall känns målare så stressade över att lägga upp sin senaste målning på nätet att det var enbart därför man gjorde målningen. Fortsätt måla och utvecklas, engagera er och addera den där extra energin. klimatet är inte sådant att det ligger krypskyttar i alla buskar runt om alla väggar och layups.